När jag första gången provade att kommunicera med ett djur var det med stoet Quickly.
Jag skapade en "filmsnutt" inuti huvudet med Quickly gående, med ryttare i sadeln i en paddock.
Tillbaka fick jag en bild av en tom paddock, inte fanns det någon Quickly där inte. - Jag visste väl det, sa hennes ägare, hon trivs inte alls där! Det vet jag redan.
Efter den kvällen har många inre bilder och filmsekvenser visats för mig i möten med olika typer av personligheter bland hästar.
Kommunikationen kan vara till hjälp vid både akuta problem och vid mer allmänna frågor som rör hästens välmående och behov.
Till exempel:
Ett sto födde på midsommarafton ett hingstföl. Senare på natten dog stoet och jakten på ett ersättningssto tog sin början. Under senare delen av midsommardagen kunde trötta ägare ta hästtransporten och hämta ett sto som under dagen förlorat sitt föl.
Här kommer jag in i bilden, då de ringer till mig och ber att jag ska ta kontakt med stoet för att förbereda henne på vad som väntar.
Jag tar kontakt och får svar. Bilderna jag sänder visar hur fölet ser ut och att det stoet har dött.
En tredje bild visar att vi ber henne ta emot fölet och bli dess fostersto. Jag sänder blider på att fölet diar henne.
Reaktionen jag först får är ett avvisande svar, en känsloreaktion. Jag sänder bilderna en gång till och ber henne tänka över vad vi ber om. Jag får en tveksamhets känsla till svar. Tredje gången gillt sänder jag bilderna, med en bön till henne att ta emot fölet. Efter det här släpper jag kommunikationen. Det jag sedan får höra är att allt gått över förväntan bra. Efter en första hälsnings ritual i varsin box tas de båda ut på gårdsplanen och där har det lilla fölet fått börja dia utan hinder.
Efter detta första möte dem emellan har allt gått bra.
Därmed inte sagt att det alltid ska gå så här bra. Det beror nog också en hel del på stoets tidigare erfarenheter och personlighet.
Tillbaka till djurkommunikation
